har det varit en riktigt bra helg.

I fredags eftermiddag/kväll satt jag och tittade på när Ängelen bakade lussekatter till oss (ja, det är MER än dags för det) och så spelade vi några omgångar Skip-Bo innan jag helt sonika talade om att jag var trött och att det var dags för henne att gå hem. Det är så skönt att klara av att vara öppen och rättfram med min bristande ork, och lika skönt att hon numera har fem minuters gångavstånd hem till sitt. Mindre skönt - men förhoppningsvis övergående - är att hennes kombo har sin pojkvän boende där under tiden har gör sin praktik här i StoraStaden och han och Ängelen är väl....inte de bästa vänner. Redan innan hade hon åsikter om hans beteende och nu när han bor där, och beter sig som om han bor på hotell (med den jätteförälskade flickvännens överseende) har inte relationen precis förbättrats.

Idag kom StoreSon + sambo + hundvalp samt Ängelen på middag, det är så fantastiskt skönt att umgås som fyra vuxna, prata om ditt och datt och  vara hyfsat avslappnade tillsammans. Sambon har oanade sociala talanger som verkligen glimrar till ibland, bland annat var det hon som lyfte frågan som jag fasat för att ställa, nämligen: hur ska vi fira jul i år? Vi kunde till och med bolla ämnet en god stund utan att förfalla till gliringar och ifrågasättanden. Den dom gör det mest är jag har jag märkt - jag tror att jag har massa kränkthet inom mig, en hel bunta med känslor som jag liksom bara lagrat över åren och som nu poppar upp utan att jag egentligen har för avsikt att ventilera det. Osmidigt av mig, eftersom det handlar om familjemedlemmar och jag vill ju verkligen inte vara elak och sprida missämja - jag måste bättra mig på den punkten!

Imorgon behöver jag vila, det är härligt att umgås - men tröttande. Eftersom jag är så konstant trött tänkte jag imorgon sätta mig och skriva ned alla dessa symptom som jag har, och (igen) leta reda på listan över alla tester som jag egentligen borde göra 2 ggr/år och så på måndag göra slag i saken och försöka få tag på en läkare som vill lyssna, och som tar mina bekymmer på allvar. Jag behöver bli bättre på att göra saker för MIN skull!