Tja kära vänner - vad ska vi säga om midsommar?

Som alla vet är det amatörernas afton #1 (nyår är #2) och det gäller tydligen att på så kort tid som möjligt höja alkoholhalten i blodet så mycket som möjligt - det känns som prio 1. Och då talar jag inte om enbart denna, och enbart min midsommar. Egentligen borde jag väl inte förundras över det, år efter år men att vuxna människor dricker sig totalt bortom vett och sans...ja, jag vet inte?

Förmodligen är det bara att gilla läget och acceptera att var och en gör som de själva vill med sina egna liv...men det finns tillfällen då jag har svårt, mycket svårt för att acceptera det - speciellt i fall som det gällande mitt ex som tydligen gav upp för kvällen redan strax före 19 och detta med ett antal barn närvarande. Ännu mer "imponerande" var det ju att hans blivande hustru inte bara fotograferade honom utan även la ut bilderna på det där stora sociala nätverket ni vet....

Nu är de borttagna men SKÄMMES ta mig fan - hade det varit min karl hade jag inte velat flasha med hans beteende!

Skämmes tycker jag ärligt talat också att en kvinna som inte befinner sig i min bekantskapskrets men som jag på andra vis har beröring med borde göra. Så som varande vid full psykisk hälsa (tror jag), i 40-årsåldern och förmodligen fullt nykter kan ge sig till att slå ett hemtelefonnummer, låta det ringa alla signaler utan att få svar, lägga på, slå numret igen, låta alla signaler gå fram och så upprepa proceduren 4 ggr när den man ringer bara en korts stund tidigare klargjort att h*n är på väg ut...hur genomtänkt är man då?

Det blev en irritationsblogg idag ser jag - trots att jag egentligen har det alldeles tokbra här med Älskot i lilla byn vid havet och inte borde klaga alls =) Det kanske är så att jag har det FÖR bra och letar efter sådant som kan ta ner humöret, vad vet jag? ;-)