och jag känner mig nästan lite som Mumintrollen då...

Ni vet - de är ju egentligen vintervilande djur och det året de vaknade ur sin dvala och såg alla andra kreatur i Mumindalen yra runt i vild panik för att "hinna ordna allt" innan julen kom - det skrämde dem! En gnutta skrämd blir faktiskt jag också av allt man tydligen "måste" göra innan det blir julafton.

För jag VET att jag inte kommer att hinna det där alltet.

Inte för att jag varken vill eller måste - men under min stencoola yta   gror ändå den där känslan om allt som ska fixas för att det ska bli en sådan där ljuvlig Bullerby-jul, en sådan där som det var förr. Sen börjar jag rannsaka mig själv och inser att jag mer eller mindre framgångsrikt lurade mig själv under många år. De där Bullerby-jularna med gran, klappar, tomtar till förbannelse och nästan lika många julklappar, hela släkten på besök varenda helgdag och ALLA maträtter som tänkas kan till jul, ris med juleröda rosetter i nyputsade kopparbunkar, charmig krans på dörren, julstjärnor och hyacinter i varenda nyputsat fönster med julegardiner och adventsstakar, flåsande tomte som bultar på dörren i EXAKT rätt ögonblick, tacksamma telningar och tindrande mor- och farföräldrar....det var aldrig en Bullerbyjul. Det var en riktig Norénjul under ytan,

Sanningen var att flera av oss med tillkämpad möda härdade ut under de dagarna, påtvingade släktingar vi knappt stod ut med. Den 27 december varje år tog min hyperaktiva energi slut och jag säckade ihop som en pumpa som stått ute en frostnatt. Tyvärr återkom den där energin aldrig förrän i början av februari när det blev dags att dra igång racet med firande av födelsedagar - en skrälldus av dem på några kompakta månader. Eller, återkom gjorde den ju inte riktigt, jag var bara tvungen att hitta den någonstans.

I år åker mina inte längre så små telningar och firar jul hos mor och far. Jag har pyntat mitt hus "lagom", hoppat över fönsterputs och storstädningar (ärligt talat har jag inte städat på flera veckor), vi köper inga julklappar, jag slipper laga julmat (förutom det vegetariska som ändå är enbart till mig) och jag känner mig SÅ nöjd.

Det enda som är riktigt tråkigt är att Älskot inte firar jul med oss i år - men jag tröstar mig med att han kommer på juldagen och då har han också en veckas semester. Det blir jul i år igen!