så himla mycket som jag tänker att jag skulle blogga om,

Om min ätstörning, som fluktuerar över tid och som nu i all stress blommar med full kraft.

Om hur det är att ha ett hem som jag känner mig hemma och tillfreds i.

Om jobbet, och alla underliga turer där.

Om relationen, som jag i mindre och mindre utsträckning förstår mig på.

Om fritiden, att jag börjat sjunga i gospelkör och startat i en buggklass.

Om barnbarnet, det lilla knytet som jag har så blandade känslor inför.

Om världen, samhället och all sexism och rasism som jag möter dagligen.

Om barna, de älskade.

Om det psykiska måendet over-all.

Men det mest förhärskande just nu är tröttheten - förmodligen till stor del beroende på just allt det där ovanstående. Och vetskapen om att det inte ens är november ännu......