Två riktigt innehållsrika månader, om jag får säga det själv - och det är väl förmodligen därför som jag inte har varit här?

Pågående under de här månaderna har varit ett riktigt tungrott skyddsombudsärenden, som har back-firat rätt rejält. Ombudskollegan och jag öppnade ärendet för allas skull, efter ett års suckande och pustande men när vi så äntligen fick spinn på't och fart på cheferna så blev det suck och pust på kollegerna för att det var såååå omständigt med möten och enkäter och frågor - kunde "nån" inte bara lösa det här?!?! Att det var precis just det vi försökte hade tydligen inte gått fram? Och vis av erfarenhet så _måste_ vi blanda in kollegorna, för hade vi ombud tagit beslut över deras huvud så hade det tagit hus i helvete då med.....

Dessutom har jag haft en väldigt underlig arbetssituation på min arbetsplats - en långt ifrån tillfredsställande och som har påverkat både självförtroende och självkänsla. Jag VET vad jag kan, jag VET att jag har kompetenser - men varför vet ingen annan det, och varför tas de inte tillvara? Förnuftet säger mig att det beror på att vi har varit utan ledning alldeles för länge, och innan dess haft en oerhört svag sådan - men känslan, känslan är svår att påverka :(

Vad mer som hänt är att sonen blivit sjuk - han har fått diabetes, och sonsonen är också sjuk - han är mjölkprotein- och äggallergiker samt glutenintolerant. Tack och lov är han än så länge så liten att han lever på ersättning och smakportioner, men det blir två helt nya förhållningssätt till kosten - och det med en mamma som är rent makalöst kräsen med mat.....ja, jag oroar mig.

För egen del börjar jag nog landa i mitt nya, egna hem - men i samband med det sätts en massa reaktioner igång från den tid jag var om inte hemlös så iallafall bostadslös/inneboende. Nu har jag ett hem och hoppades känna mig trygg här - men i veckan fick jag brev från Hyresgästföreningen att hyresförhandlingarna med bostadsbolaget har strandat, att de lär skicka ut avier med felaktiga hyresbelopp och att jag inte ska betala för det innebär att jag godkänner den nya, icke-förhandlade hyran. Och idag fick jag nytt brev, som innehöll en fullmakt där jag tillåter en person från Hyresgästföreningen att företräda mig i Hyresnämnden....och jag vet att det är rätt och bra, att jag sitter tryggt och att jag inte kan bli vräkt men jag _behöver_ verkligen inte de funderingarna!

Och eftersom jag redan varit sjuk i smärtrelaterad stress, och är smärtkroniker så ligger stressen ständigt på lut och jag har inte mått bra. Har beklagat mig för kollegorna att jag är så outhärdligt trött och fått ömsom tröst och ömsom fräs. Fräs för att jag gör för mycket på helgerna - men hur ska jag orka arbeta om jag inte får fylla på med positiv enegri? Har sett en del tidiga stressymptom men ignorerat dem, som tex glömska - jag tappade till exempel bort hela den här veckan och var fullt redo att gå Luciatåg i tisdags! Så i onsdags sjukskrev jag mig. Svimmade på tisdagen - visserligen sittande i soffan - men iallafall. Vaknade ett par gånger på natten, kallsvettig och med skenande hjärta, ont i bröstkorgen och sprängande huvudvärk. Skulle sms:a min AL-ledare och hade sådan tremor att jag knappt kunde hålla mobilen och tillbringade större delen av dagen i huvudvärksdvala och med en panikunge sparkande inne i bröstkorgen. 

Beslutade mig på ett bräde att vara hemma resten av veckan, för att vila och för att andas. Min AL-ledare vill att jag går till doktorn, 1177 säger att "det låter som stress, men kontakta din läkare för säkerhets skull", min vårdcentral sa både igår och idag att de "har slut på akuttider, återkom på måndag eller sök närakuten". Men jag känner mig inte "tillräckligt sjuk" för att söka akutakuten, dit går en om en sågat av sig benet, eller fått en käftsmäll så att käkbenet hoppat ur led....typ.

Men tja, bra mår jag ju verkligen inte. Minns hur totalt jag isolerade mig förra gången så jag tvingar mig att gå ut en liten sväng varje dag - närbutiken i onsdags, en loppis igår och   mammografi   idag (trots att tiden dit var ytterligare en sak jag glömt, men jag visste att den var idag, och efter 15.30 pga arbetstider så jag hade åtminstone lite att gå på...... och vis av fredagstrafiken tog jag bussen till sjukhuset och det var kanske trots allt inte det bättre alternativet. Tre hållplatser efter min var bussen knökfull och då hade vi sju hållplatser kvar till centrum. Det var mycket underligt att känna hur ett nästan galet skratt började bubbla upp i mig.....men mammografin gick snabbt och effektivt och jag åkte raka vägen hem efteråt med en nästan tom buss. Phew.

Och nu, fredagkväll. Helg. Ensam. Skönt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...