.....och så finns det dagar. Idag har varit en "sån där" dag - en dag då allt som kan jävlas har gjort det. När mitt jobb flyter på, och jag får göra det jag är där för, och det jag är bäst på - då älskar jag verkligen att jobba. Men dagar som den här....då vill jag byta jobb förra veckan    

Vi skulle dessutom, lagom trötta och irriterade, ha ett möte då en hel del viktiga saker skulle diskuteras - problemet var "bara" att ett antal ganska viktiga personer saknades, däribland vår chef som tydligen satt i nåt slags för mig ospecificerat möte.....och en kollega - som även vanligtvis är ganska agiterad - hade käkat både huggorm och taggtråd dagen lång och passade på att ösa sin både privata och yrkesmässiga galla över både när- och frånvarande och fick även igång flera andra i bitter svada vilket innebar att jag (varför är det alltid jag?) fick vara den jobbiga och avbryta, återföra till ämnet, ge förslag på adekvata åtgärder, stryka medhårs och annat som vår CHEF borde ha varit där och gjort. 

Imorgon har jag förmiddagen avsatt för studier, men jag är relativt säker på att jobbet kommer att höra av sig, åtminstone via sms eller mail, trots att jag - det allra sista jag gjorde - berättade att jag inte inställer mig förrän efter lunch. Det är fortfarande lika oerhört förunderligt att jag, som på pappret innehar den lägst värderade yrkespositionen och även lön därefter, är den som gör det jag gör. Men ja, jag gör ju det för att jag är den jag är, och jag är ju helt obetalbar