Ett rätt av två där i rubriken, för det jag bor i är väl nästan så långt en kan komma ifrån timmerkoja men jag är glad ändå. Eller jag kanske ska säga: jag är glad på grund av det! För om ni minns huset i Lilla Byn, det var ju nästan en timmerkoja och även om jag hade några bra år där så inser jag - bland annat när jag läser mina gamla blogginlägg - att jag verkligen inte mådde bra när jag bodde där, iallafall inte vintertid. Och i Sverige är det vintertid ganska stor del av året   

Nå, nu bor jag bra och det är huvudsaken - som jag skrivit tidigare känns det att jag håller på att landa i mitt hem och i mig själv efter de senaste årens turbulens med flytt dit och hit igen. Att vi går mot ljusare tider igen påverkar såklart också positivt och ja, jag känner mig liksom....nöjd!

Jag har haft en fin helg, inte extremt innehållsrik och inte så rolig att jag gapskrattat hela tiden men min fantastiskt hjälpsamma Lillefar   har lagat min bil, och tvättat den , jag har tagit årets första längre promenad i morgonsolen, så tidigt att det bara var hundägarna, panschisarna och jag som var ute och jag har även premiärcyklat. Märkligt ändå, jag som har cyklat så mycket i mitt liv, att jag inte gör det mer under vintern? Förmodligen för att jag alltid fryser så förbannat, och det är svårt att undvika när en cyklar!

Men nu, nu hoppas jag innerligt att det där snösjoket som kom i början av veckan och som töade bort nästan lika fort var det sista för säsongen - jag menar, sportlovet har varit och Vasaloppet är åkt - då är det väl nog och bra med snö? Kollegan M och jag håller noga koll på "Solfilmen" och är rent barnsligt förtjusta över hur många minute mer dagsljus vi får för varje dag som går! Kanske, kanske är det snart slut på den här förlamande tröttheten!?