Jag vet verkligen inte varför jag har ett så sjupt rotat agg mot pikétröjor? Det borde vara ett barndomstrauma med tanke på hur hårt det sitter, men när jag var barn fanns det (oh ljuva sjuttiotal) ännu inga pikétröjor så där faller den teorin.

Pikétröjor är något av det mest vedervärdigt fula jag vet, och ett av mina favirotuttryck är "det är bara liberaler som bär pikétröja" - och på så vis kan ni ju lätt dra slutsatsen om vad jag känner inför liberaler....

Jag sörjer djupt det faktum att mitt fackförbund kräver att vi ska klä oss i deras (lila!!!!!) pikétröjor när vi är ute och representerar - vilket är en klart bidragande orsak (utöver min eskalerande sociala fobi) till att jag oftast avböjer att representera. När vår näst högste chef i höstas frågade vad vi tyckte vore en lömplig sak att "reklama" med viskade jag till min kollega att "du ska se att det blir pikétröjor" och mina farhågor besannades, det har hens första förslag som till min stora glädje röstades ned. Helt bortsett från att jag vägrar låta någon annan bestämma hur jag ska klä mig så är pikétröja det sista valet innan butt naked. Tack och lov höll ju kollegorna med, så istället blev det en vattenflaska (!!!) i den spygröna färg som någon i outgrundlig o-vishet har valt som vår "profilfärg" och en förvånansvärt snygg termosmugg från Sagaform:

Men åter till pikétröjorna.....

Eller nej, det är nog bättre att släppa dem och försöka sova nu?