Alltså, en del dagar (tbh: de allra flesta dagar) är en så salig blandning av ups and downs att jag känner mig som om jag befinner mig i en centrifug. Dagen idag började med att 2/5 av personalen var frånvarande vilket lägger en försvarlig extra arbetsbörda på oss som är kvar....men det löste sig helt galant! Den fortsatte med ett möte som jag alls inte såg fram emot eftersom de mest tar tid och är till intet syftande - vilket i sig är hemskt eftersom det är månatliga MBL - men även där överraskades jag av att min chef #3 var den som höll i mötet och hon är ju "en ytterst behaglig person" som min fackkollega formulerade sig   

Väl hemma lagade jag mat, som både blev god och gick att få ned utan bekymmer, det tillhör inte vanligheterna så det är bara att tacka! Sen satt jag här och fånglodde ut genom fönstret....på den ovälkomna snön, och på det snöfall som börjat.....och tänkte på att imorgon är det jag som kör i vår lilla car-pool och att det är tisdag och körsångsdag, och att det vore smart att gå och och gräva fram den lilla bilen...om jag orkar köra till kören.....men jag måste ju köra imorgon....så.....

Så jag gick ut och grävde fram den lilla bilen, den startade som det underverk den är och jag sopade, sopade och sopade snö. Ofattbart att en så liten bil kan ha så mycket snö på sig? Till slut var det enda vita på bilen lacken och inte så mycket snö och när den ändå var framskottad så kunde jag ju lika gärna köra till kören...eller? Så jag började köra, och ungefär halvvägs var jag redo att vända för där både toksnöade och tokblåste det men sen blev det bättre och hipsvips så var jag framme vid församlingshemmet.

Och så var min lilla Lollo där!  Vi är nåt slags kindered spirits, fast jag ursprungligen var kollega med hennes pappa och hon är gott och väl yngre än mina barn....men hassegu vad vi kan prata och fnissa hon och jag - what a joy she is! Men eftersom luftrörskatarren hänger i och tanten är trött så tänkte jag att "jag stannar inte hela kvällen, jag åker hem efter fikat" men när vi fikat färdigt så började vi på att öva på sångerna till påskhelgen och de till långfredagen är så stämningsfulla, sorgsna och ödesmättade och de till påskdagen så jublande och glada att tja...jag blev väl kvar en stund till.

Och när jag körde hem så hade det inte alls snöat så mycket som jag oroat mig för och när jag kom hem så gjorde jag gott te med smak av ingefära och citron - jag har tydligen lärt mig att dricka GRÖNT te, jag som alltid tyckt att det smakar som något nån sopat ihop från ett dammig loggolv   och nu sitter jag här och bara sprudlar av endorfiner som frigjorts av en bra dag och härlig körsång....jag som egentligen hade tänkt skriva ett ganska deppigt inlägg om "mitt mående". Men oroa er inte - det kommer säkert en annan dag   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...