var Ängelen på via skolan idag. Lite fundersam på varför hon skulle gå just på obligatorisk valdebatt med tanke på att hon inte kommer att få rösta förrän hon är 21....

Information om de olika politiska partierna redan tidigt är ju en självklarhet, men en valdebatt (tänker jag) är ju rätt fokuserad på de för tillfället aktuella frågorna och kanske inte informativ i samma utsträckning men är det obligatoriskt så är det - så hon gick och kom hem med enda kommentaren: "Vad du än gör mamma, så rösta inte rött!!"

Jag raljerade lite kring uttalandet men frågade sedan vad hon baserade sitt statement på och fick veta att den kvinnliga representanten för V hade svurit, skällt och nedvärderat sina opponenter å det grövsta. Och ni ska veta att när det gäller min unge så måste det verkligen vara grovt för att hon ska reagera - men det gjorde hon alltså, och drog några exempel för mig.

Vilket får mig att fundera ytterligare. Vad lärde de unga sig av detta?

Att det är okej att smutskasta och kalla för skällsord?Att det är viktigare att höras än att ha något konkret att säga? Att den som skriker högst "vinner"?

Nu säger jag naturligtvis inte att detta gäller generellt för V, men även av det ytterst lilla jag hittils sett av valdebatter har de handlat mer om att ironisera och misskreditera "motståndarna" än att framhålla sin egen politik. Det är ett i mitt tycke väldigt underligt sätt att värva väljare - alla vet väl att man hellre håller på det förlorande laget än på de självklara/självutnämnda vinnarna?