som inte inträffar så värst ofta: på hallmattan låg ett personligt brev - en snigelpost! Inte nån räkning, inte ett masskorsband eller nån gruppreklam utan ett personligt brev adresserat till bara mig!! Det var ett kort inuti, och något förundrad drog jag ut det medan jag i tankarna febrilt funderade över om jag missat att jag fyllt år eller dött eller nåt....

På framsidan av kortet stod tryckt:

 Catten: (nä, naturligtvis inte, utan mitt officiella namn)

 "Härdad kvinna från landet, är seg och ihärdig och mycket företagsam. Ingredienser som ser till att hon blir framgångsrik till slut, något som hon förtjänar. Är snäll och ser ljust på livet, har en förmåga att älska riktigt djupt. Catten är ett namn att vara stolt över"

Inuti: Såg kortet och tänkte att detta är så sant. Ville bara påminna dig om att du är fantastisk! Kram L

Även om jag har mina tvivel om att man kan härleda mitt korkade namn till något latinskt och även om jag inte riktigt håller med om allt som stod tryckt så är det underbart med sådana vänner som L, som har förmåga att känna på sig när det är tungt och så enkelt lättar upp!! Samma sorts vän är M, som idag skickade ett sånt där kedjebrevsmail...nåt som jag i vanliga fall avskyr, men det här var ovanligt så till vida att det inte innehöll nåt hot om vad jag skulle mista om jag inte skickade det vidare..och så var det fyllt med tänkvärdheter som liksom kortet från L kom på precis rätt tillfälle. Hade jag haft den tekniska kunskapen hade jag förmedlat det här, men det har jag ju inte.......men de som "förtjänar" det kommer att få det skickat via hetpost så småningom!!

Annars är jag mest småtjurig så här på fredagskvällen - den sedan länge utlovade "dejten" med M är avbokad IGEN!! Han måste åka tillbaka hem och jobba och vår planerade babbelstund över en kopp brann inne ytterligare en gång - det är tydligen inte meningen att jag ska få träffa mina vänner IRL utan bara via msn och sms, det är trååååååkigt i längden!!!

Edit: Fick just ett mail från lillefar som äntligen fått ordning på nya datorn och bredbandet, men han är ju för kulig för istället för att invänta svar ringer han upp för att kolla att mailet kommit fram *L* Den nya tekniken är komplicerad ibland.......

trots att det inte är torsdag, och gick och jobbade med inälvorna åkandes berg- ochdalbana inuti. Herr R frågade med ett snett flin om jag var "på det viset" eftersom jag mått illa i flera dagar nu. Han fick inget muntligt svar, men jag är förvissad om att blicken han fick sa honom mer än allt han behövde få veta! Jag tänkte att jag "skulle bara" göra det allra nödvändigaste, men klockan blev likförbenat nästan två innan jag kände att nu kunde jag äntligen dra mig....

Då hade jag med all önskvärd tydlighet känt ett bra tag att jag inte var på topp, men också äntligen diagnostiserat mig; det är den jäkla magkatarren som kommit tillbaka :(. Jag har inte haft det sen...ja, jag vet faktiskt inte när, kanske hade jag en släng i början av december men sedan dess varit härligt befriad från eländet som sitter som en klump i halsen, en brännande molvärk i magen, som gör mig vrålhungrig och får mig att spy så fort jag har mat framför näsan. Jag misstänker att jag vet varför den är tillbaka också, jag som varit så noga med att inte stressa igång, ta det lungt, behärska mig även när det finns massor att göra. Det är den yttre stressen, den som jag kan påverka och göra något åt. Men den inre stressen har varvat upp på senare tid och den sköter sig själv, lyssnar inte på förnuftsskäl och gör som den vill....

Underligt var det idag, jag som aldrig tidigare sett några andra djur på kyrkogården än skräniga fåglar, slibbiga sniglar och ett otal insekter träffade idag på först en katt som låg mitt på gräsmattan i godan ro och tvättade sig på magen.....sen låg där en liten harunge och tryckte i en rabatt (där kan vi snacka om stressad!) och den vågade jag inte gå nära - för det vet man ju att alla småländska harar har rabies och hoppar upp och biter folk i halsen om de kommer för nära....*rodnar* Men vad är detta - ett omen av något slag eller? Och för vad - att jag kommer att förvandlas till nåt fyrbent om jag inte sköter mig?

Och så har jag återigen överskridit mina befogenheter - jag har lovat bort Ängelen hennes kommande "två pappaveckor", kompisen E med familj ska på husvagnssemester till Öland och vill ha med henne. Jag ser bara det positiva i det, Ängelen får lite semester och kommer bort från byhålorna och sysslolösheten aka jävelskapet och jag kan tryggt lämna över ansvaret på kloka vuxna. Huruvida exet har några som helst åsikter om detta skiter jag blankt i, förmodligen tycker han bara att det är skönt att slippa henne med tanke på att han för andra helgen i rad dragit till "till - och-frånkvinnan" på Tjörn och lämnat Ängelen ensam hemma, förebärande att "pojkarna är ju hemma". För det första är de inte hennes vårdnadshavare och SKA inte behöva ha koll på henne, för det andra är de alls inte hemma, båda jobbar för fullt och efter jobbet åker de till sina respektive flickvänner så det innebär i praktiken att hon är ensam.

Hon berättade för mig att när hon bad om bensinpengar till moppen hade han sagt " Jag har betalat räkningar och pengarna är slut, du får be mamma". Trots att pengarna är slut kan han alltså resa till Tjörn, en resa som han uppgivit många gånger med en suck kostar 600:- och dessutom för att gå på en musikfestival? Vilket innebar att Ängelen just nu ringde och frågade om hon fick bo här i helgen- "Jag vill inte vara ensam". Vad säger man om det? Har sagt det förut och säger det igen :Jag SKA inte planera, för det funkar aldrig.......

Funderar på om jag ska gå och titta i kylskåpet men det käns rätt lönlöst, dels är det rätt tomt och dels får jag inte i mig nåt ändå, känns som nån vidrigt förvrängd form av bulimi att ens försöka käka....Nåväl, på snus och thé kan man klara sig ett bra tag! =)