är antagligen en väldigt flexibel term och hur man använder sig av begreppet, samt förhåller sig till detsamma är naturligtvis olika från individ till individ.

På nåt sätt vill jag nog hoppas och tro att jag tillmäter alla människor ett värde - oftast utifrån hur de uppträder och bemöter andra, mig inberäknat. För några veckor slog jag iväg två mess, förväntade mig inga översvallande svar men åtminstone någon form av reaktion men har inte fått det på någotdera. Det hade räckte med ett "håll käft kärringjävel" om ni fattar principen, bara nån slags respons på att jag finns, "message recieved" liksom.....Men nej, jag får väl dra mina egna slutsatser (som vanligt) av bristen på bemötande och inte förutsätta att andra tillmäter mig någon form av betydelse.

På den positiva sidan idag är att schersminens doft fyller luften, det doftar underbart och ger faktiskt en fördel åt den kvava värmen vi har här i krokarna - doften stannar liksom kvar. Finns det positiv inversion så är det väl den här sorten *L*

Nu laddas det för midsommar i landets alla hörn - hörde på radion att just nu: mellan 15 och 17 är några av årets statistiskt sett trafikfarligaste timmar och det förstår jag efter att ha försökt korsa väg 23 något så när välbehållen. Folk kör som idioter!! Tur att jag bara ska ut på små landsvägar imorgon, det farligaste jag möter lär vara en eller annan traktor och möjligtvis den fårskock som sägs vara på rymmen en bit söderut. Jag kanske kan blanda mig med den och örra runt i gott sällskap? ;-)

Mera thé nu - har bara fått i mig fyra glas idag och ligger klart under dagsransonen, det känns i skallen! *funderar* Finns det avgiftningskliniker för thémissbrukare?

Auf wienerschnizel alle leute!!

Nä.....vill inte, orkar inte!

Sitter mest här och har ont, både utanpå och inuti :( Dålig dag, dålig dag!

Tänker maska som fan på jobbet idag ba'fatt jag kan och sen förmodligen sova mig igenom hela midsommarhelgen - ORKA ha ett liv?

aldrig att förundras.....

Idag fick jag en väääldigt "trevlig" kommentar på jobbet, en kvinna kom fram till vattenposten där jag stod och började småprata om väder och vind. Jag kände flyktigt igen henne men kan inte för mitt liv komma på vem hon är - inte ens med ledning av vilken grav hon besökte (miljöskadad - jag?) Vi stod där och pratade om torkan när hon plötsligt, helt utanför ämnet säger "Jasså, det var du som fick tjänsten, jaja det var väl inga andra sökande" varpå hon vänder på klacken och går.......*fullständigt förvirrad*

Och djurjämförelserna fortsätter, trogna läsare minns att jag tidigare blivit jämförd med en ko men den här tar priset ändå: Jag hade i ett sammanhang pratat om att jag har så långa armar och fick tillbaka repliken "Ja, du är som en apa" med ett blixtsnabbt tillägg "Men en jävligt sexig apa alltså" *ASG* Nej, det var inte Herr R som fällde kommentarerna, tack och lov för då hade jag förmodligen vomerat, men det fick mig onekligen att börja tänka. Inte så värst mycket på mitt eget utseende - det är jag klar med, utan snarare om huruvida en apa verkligen kan vara sexig, och hur i helvete är den man funtad som kan tycka att en apa är sexig?? *fortsätter fundera*

En annan sak jag också lägger tid på att reflektera över då och då är skylten jag far förbi när jag åker till mina föräldrar. På den står det "Handskomakeri" och ordidiot som jag är har jag naturligtvis avstavat detta ord på olika vis och tänkt på hur innebörden i ordet förändras: "Hand-skomakeri" - varför behöver man skor till händerna? "Handsk -omakeri" - varför ogöra handskar? Ja, så fungerar min hjärna - eller låter bli att fungera.......

min värsta tid på dygnet.

Okej, jag klarar av att stiga upp - fast det är motigt. Jag klarar av att käka frukost - fast allt smakar sågspån så här dags. Jag klarar av att göra allt det där fixet som man måste - men det är seeeeegt!

Igår slog det mig som en slägga i skallen att det faktiskt börjar bli dags att se sig om efter "vinterjobb". Sagt och gjort, "Platsbanken", here I come - men där fanns mest den vanliga skörden av telefonförsäljningsjobb och det...det....det är INTE min grej! Däremot hittade jag något som kan bli perfa; ett nattjobb som personlig assistent - arbetstid 22- 08 om jag inte minns fel. Annars var det rätt tomt.....

Igår pratade jag också i telefon tills den började pipa i protest - tänk att man hittar nån som man klickar så fullkomligt med och kan prata om allt och inget med i timme efter timme, och så ska hon envisas med att bo på fel ställe? L bejb, hittar jag inget vinterjobb här så kommer jag och crashar ditt vardagsrumsgolv igen ;-) åsså kan vi vara arbetslösa degklumpar tillsammans, dricka kopiösa mängder kaffe och sno cig av P! *hahahahahaha*

Idag - ska jag fortsätta plantera även om det ta emot, muskelvärk på de mest underliga ställen *rodnar* gör det en aning omständigt att ta sig upp och ner och om jag inte hör helt fel så åskar det nu? Våga gå omkring på en kyrkogård då... eller så kan man se det som att då är jag på exakt rätt ställe? *L*

Ha en.................dag! Det ska jag =)

Gratis och fnissframkallande egoboost fick jag idag av tre äldre gentlemän som fylkades runt mig i min planteringsiver och jag gafflade glatt och högljutt med dem, lite lagom skämtsamt om ditt och datt och naturligtvis främst vädret (vi är ju alla svenskar) när en vass röst hörs på andra sidan häcken:

"Jasså, här finns en liten trädgårdsmästarinna - det borde man ha kunnat räkna ut när alla karlarna försvann åt det här hållet".

Röstens innehavarinna visade sig vara en dam ungefär jämnårig med gentlemännen, och med tanke på udden i stämman förmodligen även maka till någon av dem....*suck* Samtidigt som jag gladdes åt samtalet, skakade jag på huvudet åt damen och hennes taggighet, och framför allt undrade jag en hel del över hur hon tänkte? Är det första steget på otrohetsskalan att befinna sig i glatt samspråk med en person av motsatta könet? Helt bortsett från alla andra faktorer så är ju det helt orimligt att tänka så där....

Men en del blir upprörda över sådant som jag alls inte förstår - förmodligen finns det bakomliggande faktorer som jag inte känner till. Men bara för att man haft otrevliga upplevelser i bakomtiden så kan man, får man väl inte dra förhastade slutsatser om varje person och vid varje tillfälle?

men faktiskt samt - nånstans långt där inne har också Catten känslor.

Idag på lunchen chockade jag mig själv fullständigt genom att börja gråta? Där satt jag - mol allena i vårt skitiga, sunkiga, vitlöksstinkande kyffe med inredning från tidigt 50-tal och knappt städat sedan dess, med tårarna trillande nerför mina kinder. Jag visste ju att jag kan gråta, jag har gjort det förut men att jag skulle börja göra det just där och just då var helt oförmodat och förunderligt.

Vad var det då som framkallade tårarna? Nä, jag har inte hamrat mig på tummen, inte fått en spik i foten, inte brutit benet.......det var MUSIK så klart!!! Den lilla lådradion som Herr R och jag kappas om att växla kanaler på stod för tillfället inställd på hans val: P4 Kronoberg och i programmet "Lunchtimmen" spelades en sång som _alltid_ gör mig gråtmild: "Briggen Blue Bird av Hull", denna gången med Totta Näslund - guuuuuuud så vacker den är! Hans raspiga röst och det sorgliga innehållet i perfekt motsatssamklang (om det nu finns ett sådant ord?)

Jag har lipat till den låten tidigare mindes jag, under gymnasietiden när Thåström (Imperiet) gjorde sin verision av den, men Totta var banne mig bättre......men vad ÄR det med den som gör mig så gråtmild - eller varför spelas den just när jag är extra känslig? Man kan vrida och vända på det där.....

Nu ska jag YouTube-söka på Totta...om det inte finns nån vänlig själ därute som känner ett oemotståndligt behov av att messa över lite musik med den store mannen ;-)

given häst i munnen (när jag ändå är inne på det här med klyschor och ordstäv). Jag har en hum om vad det innebär, men inte riktigt rent konkret och praktiskt.

För mig innebar det i alla fall att den "mindre bra dagen" som var igår ändå blev trivsam till slut. Den innebar också att jag sovit oroligt som fanken, vaknat om och om igen under natten och känt mig fullständigt klarvaken, kikat på klockan och insett att det är lång tid innan det är dags att stiga upp, somnat om, vaknat igen efter tjugonågra minuter och sen har den proceduren upprepats natten igenom.......Jobbigt!

Totalkrockkonflikt blev det med Ängelen igår när jag milt tillrättavisande upplyste henne om att hon var hoss mig "på övertid" - iofs inte alls otrevligt men helt utan hänsyn till om jag eventuellt hade några egna planer för min lediga dag. Att ha en flock ungar som svajar ut och in i en tillvaro och lägenhet likt ett tångbestånd i strandkanten, utan att ha en tanke på sin omgivning kan vara smått påfrestande. Ofta, ofta hojtar hon åt mig att "skaffa dig ett liv" och igår frågade jag hur hon trodde att det skulle gå till när jag aldrig visst var och hur hon är?

Detta resulterade i repliken "Men släng ut mig då för helvete", följt av en snabb sorti med en REJÄL smäll i ytterdörren.....Strax därefter ringde E:s mamma för att fråga var de höll hus eftersom de sagt till henne att de skulle spendera natten där(?) men inte hörts av.....E hade inte sin mobil med, och Ängelen tryckte demonstrativt bort mina samtal....men det hela värkte visst över, för nån timme senare ringde hon och berättade fnissande att de kommit fram och att allt var bra. Det är snabba kast i den åldern - men det vettefan om hormonerna får styra hur långt som helst??

Nu är det dags för plantering...hoppas Herr R följde mina anvisningar från i fredags och ringe in lille J så att han mearkberedde som jag ville, vilket skulle innebära att jag "bara" behöver plantera och inte gräva upp, vattna, gödsla, gräva om, vattna igen, gräva om igen och sedan plantera.....

Nä hörrni - ha en rakkarns bra dag - det tänker jag ha!!

Idag blir det nog en sån där som är mindre bra......

En oro släppte igår, Å som jag inte fått tag i på flera dagar ringde och berättade att mobilen blivit kvarglömd och att hon mådde bra. Det gladde mig eftersom jag börjat fundera över om hon helt enkelt struntade i att ta mina samtal.....

Andra funderingar poppar upp. En lång msnkonversation igårkväll med en vän rörde sig ständigt i utkanterna av ömtåliga områden som väckte upp en massa tankar och känslor igen. Absolut inte hans fel, det bara blev så , gång efter gång och jag kände att jag var kluven - skulle jag berätta min sida av saken eller låta det bero? Jag lät det bero, väl medveten om att alla bekymmer blir inte lättare om man delar dem, alla bördor kan man inte bära åt varandra - man kan till och med skapa förvirring och det vill jag inte utsätta någon för.

Irriterad är jag också - en annan vän åker på semester imorgon och jag vill följa med, eller åtminstone skicka med en laptop så att jag inte går miste om vårt kvällsbabbel. Uäck för glittrande hav och milda salta brisar i den ljumma Greklandsnatten *inte alls avis*

Sorgsen är jag med - Ängelen åker till exet idag, det är slut på min 14-dagarsperiod och även om jag villigt erkänner att jag är rätt trött på henne mot slutet av den så är det med tungt hjärta och en klump i magen jag tänker på att nu är jag alldelesalldelesalldeles ensam tills hon kommer tillbaka - nu förtiden har jag ju inte ens luddbollarna till hjälp att mildra saknaden....

Seg som fan är en annan sak jag är - sovmorgnar i all ära men inte fanken mår jag egentligen bättre av dem? Jag vaknar stel med huvud- nack och ryggvärk, mosig i hjärnan och med ingen lust att göra nånting mer än att krypa ner igen, men samtidigt så rastlös att jag önskar att jag hade haft en rejäl soptipp att sätta tänderna i för att få ut lite energi....Visst ska jag arbeta med att plantera imorgon, men det är ju finlir!! Jag tror jag ska söka jobb på en saneringsfirma, jag vet ju att jag får utlopp för all den där aggressiva energin när jag städar, röjer, kastar och härjar och det behöver jag nu. Alternativet jag kan komma på är att börja gå på Thaiboxning....*ASG*

Vad är jag mer? Jo, jag är fortfarande en liten tjock tant som inte vet bättre än att lufta sig offentligt - men de senaste dagarna har jag kommit på att jag är oooooooerhört glad att jag inte publicerade det där blogginlägget jag velade så mycket inför, med tanke på hur saker och ting har utvecklat sig - eller snarare invecklat, eller nedvecklat sig? Mjäk, mjäk.....nu skulle jag kunna skriva en hel massa saker igen men si! det tänker jag inte göra.

För en sista sak är jag faktiskt också: En människa som börjar bli mer och mer trygg i sig själv, medveten om sitt eget värde, förvissad om att mina tankar och åsikter ska respekteras minst lika mycket som någon annans. En människa som (sakta) lär sig att inte utplåna sig själv för att andra ska blomstra -  en människa som är beredd att erkänna sina fel och brister och stå för dem. Kort sagt, en människa jag börjar kunna vara stolt över.....

Tack till egoboostare, FarbroBarbroar, "medegenterapeuter" och alla andra som kan anse sig ha del i det här *L*

(Nä, jag ska varken gå och dö eller sluta blogga, jag greps bara av oerhörd sentimentalitet - sa ju att det här var en "mindre bra dag" *flinar*!)