Semester, med sådana där en-dagars!

Bland annat en härlig cykeltur tillsammans med Mira, och lunch i vacker kulturmiljö, inga långa events men som sagt fullt tillräckliga för en sådan som mig   

Igår var jag hemma hos Sonen, han, T och LilleFar skulle bygga altan och eftersom LillaBusets mamma skulle jobba hade jag lovat att vara barnvakt. Glädjen i det förtogs dock rätt rejält när jag kvällen innan läste på hennes Facebooksida att det DEFINITIVT INTE skulle "städas och plockas i mitt hem så att jag inte hittar någonting efteråt". Det var ju med tydlig adress till mig, synd bara att hon valde att lägga det där istället för att prata med mig om det när vi träffade ett par dagar tidigare...

Det hon syftar på är vad som hände förra gången hon jobbade (dygnspass) och jag var och hälsade på son och sonson och hjälpte honom att gå ut med sopor, tömma överfull blöjspann, plocka ihop disk från hela huset och diska tre fulla maskiner samt åka till återvinningen med diverse skräp - undrar verkligen om det var det hon inte kunde hitta efteråt? Och vaddå "mitt hem"? Det är ju de andras också, och soporna oh disken är ju lika mycket min sons och han tog gärna emot hjälp. Trist när det blir sådär....och ännu tråkigare när det tydligen inte går att prata om det utan hellre läggs som passiv-aggressiv status i sociala media.

Men nåväl, igår gjorde jag absolut inget av det där, utan ägnade mig uteslutande åt det lilla nyfikna upptäckarbarnet som fick vara med ute så länge han (och jag) orkade. Han kryper omkring helt frimodigt och kollar in det mesta, pratar ohejdat med med de vuxna som bygger, vill gärna "hjälpa till" med både skruvdragare, spadar, vattenslang och annat. Då får farmor vara där och avleda och lyfta undan även om det inte alltid uppskattas. Igår började han med att hänga framstupa över kanten på sin lilla plask-pool och skvätta hejdlöst med vatten och bara njuta av det, sen kröp han vidare in i sanden där den gamla altanen rivits, pillande på i stort sett allt han hittade - och ni kan ju själva gissa hur snyggt det blev med blöta kläder + sand/jord   Sen kröp han vidare till lånehunden som LilleFar är barnvakt åt, och fick sig en puss där så att han välte omkull - ingen gråt, bara intresserad förvåning! Och så höll han på, och kröp omkring där och lade sig i det mesta och var det som ungar i mitt tycke SKA vara: med! Jag är helt övertygad om att barn mår betydligt bättre, och utvecklas på ett helt annat sätt om de får delta i det som händer, vare sig det är altanbygge, veckostädning eller den dagliga matlagningen. Om de ständigt skättas undan, får veta att de är ivägen och blir satta framför en skärm _istället_ så får vi ointresserade ungar. Sen kan det absolut vara fint och bra med så kallad "skärmtid" - men ja....

Idag skiner solen, och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på - ta det lite lungt igen kanske?

Att vara smärtkroniker är ju inte så himla roligt, men det det är en del av livet så det är vanligtvis inte så mycket att orda om....men imorse vaknade jag till en alldeles överjävlig dag.

Jag tycker att jag har tagit det lugnt, och hushållat med mig själv, följt min strategi om "max- en-utflykt-om-dagen" ganska hyfsat just för att kunna njuta av HEEEELA semestern, men ibland gör kroppen ändå som den vill....

Så, idag brann det i hela kroppen redan när jag klev upp på morgonen, tårarna hängde i ögonfransarna och jag hade faktiskt ingen motivation alls. Däremot en tvätt-tid, som jag "måste" passa....så vid 11 släpade jag ned min tvättsäck i tvättstugan i grannhusets källare (jag bor på tredje våningen) och drog igång ett par maskiner. När jag ändå höll på att klättra i trappor passade jag på att gå ut med sopor och återvinning till sophuset - två vändor blev det för jag har samlat på mig alldeles för mycket på sista tiden.

När jag ändå höll på så passade jag på att städa upp lite i badrumsskåp och lådor, kastade somt och lade annat fvb till Erikshjälpen. Hittade saker som var Ängelens och städade ihop det i hennes förrådsgarderob i väntan på att hon och kombon får tillträde till lägenheten i augusti, och när jag höll på med det kom jag på att jag nog skulle plocka fram min lilla tv och ha den i sovrummet vilket innebar att jag behövde möblera om vilket jag också gjorde...

Sen var tvätten färdig så då hämtade jag upp den, sorterade in på rätt plats, sorterade ut en del och lade i fvb-högen medan jag emellanåt kollade in på FB där någon lagt upp en fråga om böcker till skänks i en litteraturgrupp så då kom jag på att jag skulle plocka fram och fota alla mina dubletter och fvb- böcker vilket jag också gjorde och lade upp i gruppen. Där fick jag omedelbart förfrågan om en bok som jag genast slog in i papper och adresserade, sen kom jag på att jag kunde lägga ut böckerna i en köp- och säljgrupp också, så då gjorde jag det + en bild på lite andra pryttlar som jag tycker att jag kan bli av med och där fick jag också omedelbart svar och fick mäta och mojja....

När jag letade reda på tumstocken föll min blick (återigen) på växterna som stått så troget i mitt kök i en vecka nu och väntat på omplantering så efter jag mätt passade jag på att gå bort till närbutiken och släpa hem 3 x 20 liter blomjord (vilket visade sig vara 40 liter för mycket - det där med att uppskatta behov/längd/vikt har aldrig varit min grej) och plantera de där växterna och plantera om några andra när jag ändå höll på och så behövde visst ALLA blommorna, både inne och ute också vattnas.

Så nu sitter jag här och förbannar mig själv för att jag är så högpresterande. Imorgon är en annan dag   

Ja, redan inne på andra semesterveckan, tiden går fort när en har roligt!

För ja, jag som vanligtvis mest har saker att gnälla på har det riktigt bra nu - vilket väl till stor del visar på att det som är mindre bra i mitt liv är främst jobbet.

Förra veckan hade jag ett trevligt men ganska besynnerligt besök av en vän som förändrats ganska rejält sedan vi senast tillbringade tid tillsammans, för fyra år sedan. Redan då hade hen sina alldeles egna idéer och sätt att leva, men nu med ännu mera twist vilket bitvis förbryllade mig....alla är vi olika och det är bra, 'nuff said.

Så hade jag en heldag med barnbarnet, han är redan över året och lika tung   men så full i bus och av kärlek att jag blir alldeles varm bara av att tänka på det. I söndags for jag och en vän iväg till Tosia Bonnadan i Ronneby, utan att shoppa i någon större utsträckning, men en ny hatt blev det allt! Och en paus på Silverforsens våffelcafé, där jag varit och fikat så många gånger som barn tillsammans med mormor   Nostalgitrippar är nog den bästa sortens tripp! Sen fick jag en snabbvisit av äldste sonen med sambo, med lite glada skratt och så avslutade jag dagen med kattgos hos Ängelen och hennes kombo - fin dag, på min ära!

Idag kom jag mig äntligen för att släpa iväg mitt tunga gamla monster till cykel för att få punkteringen lagad, käkade en fancy veggobuffé till lunch, promenerade tillbaka hem för att vila på balkongen en stund innan det var dags att åka (stadsbuss, slut på promenad-orken) tillbaka ned till stan för att hämta upp den till ett mycket facilt pris lagade hojen, cykla i sakta mak genom stan bort till Linnéparken där jag mötte upp vänner för att delta i kvällens Allsång, med bland andra Boris Renée - fantastiskt duktig artist! Bäst vi satt där så kom en av mina studerande och vi råkade i samspråk, hen hade hört ryktas om att jag inte ska undervisa till hösten och då tänkte hen minsann inte studera heller! Sötlöken, så solidarisk!

Och dessutom kom där två föredetta kollegor, personer jag verkligen uppskattat att jobba tillsammans med, och parkerade sin filt intill vår så när vi trallat färdigt till Kikki Danielsson blev jag inviterad att komma med till ett nyöppnat utomhusetablissemang för ett glas vin och trevligt babbel, en stund innan jag cyklade hem genom den sommarstilla staden. Väl hemma var jag - som jag brukar - så full av happy-endorfiner att jag inte kunde varva ned, så jag ställde väl mig och bakade den där pizzan som jag hade tänkt innan jag kom på att jag skulle åka på allsång. En med skockbottnar, oliver och Monterey Jack chili cheese....

Jag tog nog ungefär 1/8 av den, och sen resten vanlig mild ost men att säga att det smakade STAAAAAAARKT om min pizza är att underdriva det hela. Det var väl ungefär det enda mindre bra som hände ida......igår faktiskt!

Innan semestern liksom officiellt började passade jag på att ha en riktigt fin helg!

Efter jobbet på fredagen åkte jag för att barnvakta mitt lilla barnbarn. När jag kom dit fickjag ett bevis på hur mycket trassel det har på jobbet, för jag hade faktiskt fullständigt glömt bort att det lilla grynet fyllde 1 år den dagen   men med tanke på hur mycket presenter det överräcktes från övriga gäster så märktes nog inte min glömska så oerhört mycket....hoppas jag! På fredagskvällen fick jag tyvärr också det tråkiga beskedet att en person som, under en tung tid i mitt liv på ett självklart och kärleksfullt sätt tog både mig och min dotter till sig, hade gått bort. Jag visste att hen sedan en tid tillbaka återigen kämpade mot cancer och nu gick det inte längre utan hen somnade in i närhet av sin partner och deras barn. Kära G, du finns i ljust minne bevarad   

På lördagskvällen hade jag en vän hemma, vi åt och drack gott och kastade oss sedan ut i den ohämmade njutning som spelande av sällskapsspel innebär - och enades om att det där måste vi göra om, gärna med flera inblandade så att vi kan spela flera olika sorters spel. Hassegu vilket underbart sätt att umgås det är!

Ett ständigt dåligt samvete som jag har är den dåliga kontakten med äldste sonen. Vi är, och har alltid varit, väldigt nära varandra, och väldigt lika, men det hände så mycket under separationen/skilsmässan som han fick ta ansvar för och som förmodligen för alltid lade nån slags sordin på vår relation - men i söndags var han och sambon här och lunchade och pratade bort några timmar och det BLIR alltid bra ändå när vi ses - jag önskar bara att vi kunde komma till skott lite oftare. Eftersom jag numera har absolut noll koll på vad som är en rimlig portion mat gjorde jag som vanligt alldeles för mycket, den här gången alldeles galet för mycket så när vi tre hade ätit och jag skickat med dem matlåda hem skrev jag till Ängelen och frågade om hon och kombon ville komma och äta - och det ville de. De fick också matlåda med sig hem så tja, du förstår att jag nog tagit i liiiiite väl mycket?

Idag har varit den första "riktiga" semesterdagen och den har jag främst tillbringat med att vila. Gudarna ska veta att jag behöver det, idag sov jag faktiskt till efter kl 9 och vaknade inte fullständigt värkbruten - tack för det kroppen   Efter att ha suttit länge och funderat på vad jag skulle göra kom jag fram till att jag inte behövde göra något alls så så småningom tog jag en promenad i "stadsskogen" som ligger typ runt knuten här. En fantastisk stycke vildvuxen natur med flera fina stigar och promenadstråk, jag ska försöka göra det till en regelbundet återkommande vana att röra på mig där. Sen gick jag hem och gjorde mera ingenting - samt pratade i telefon med C som kommer hit imorgon - eventuellt i sällskap med en igelkott, eftersom hen gjort det till sin misson att rädda utsatta sådana och hen just hade fått bud om att en liten stackare behövde hen.

Vi ska fortsätta att göra ingenting, fast tillsammans      och så åka på några små lagoma utflykter. Det blir en alldeles ypperlig första semestervecka tror jag!

Jag kan inte med nog emfas understryka hur exceptionellt skönt det ska bli med semester. Det är så välbehövligt nu och dels på grund av att jag blivit äldre och dels på grund av min arbetsgivares acceptens av vaddetnuheter att byta sin semesterersättning mot tid så har jag faktiskt hela SEX veckors semster (och även ett par dagar sparade).

De här sex veckorna hoppas jag kunna ägna åt vila och återhämtning och inte en enda tankesmula på jobbet.

In i det sista fanns funderingarna på vad som väntar till hösten, men jag har laddat ned ett antal appar med mindfulness och meditation i min mobil så eftersom jag inget hört så är det från och med idag avkoppling som gäller. 

Förhoppningsvis och förmodligen kommer jag ändå att ha ett och annat att skriva om här - men för omväxlings skull lite mer trevliga och positivia saker än jobbgnäll    Happy semester på er!

Så, igår morse tackade jag via mail nej till det erbjudna uppdraget men hade när jag gick hem fortfarande inte fått något svar och helt ärligt: även om jag ansåg saken helt utagerad för min del så hade jag en del fjärilar i magen under resten av kvällen, och även i morse när jag loggade in - för tänk om den allra högste chefen tvingar mig? Jag kan ju verkligen inte arbetsvägra, det är ju grund för uppsägning.

Men i inkorgen läg ett mail med innebörden "tack för att du informerar, hoppas att du får en fin sommar" så et kändes chill. Lika chill var det när den närmaste chefen kallade in mig på arbetsrummet för att fråga, eftersom hen fått mail från sin chefskollega och jag helt enkelt berättade att jag inte skulle få kompensation för den kraftigt ökade arbetsbördan - han hade full förståelse för det och sa att vi skulle titta mer på min placering rent praktiskt till hösten men att han utan tvekan hade fultl behov av, och var nöjd med att jag finns tillgänglig på heltid då. Så, nu är det "bara" morgondagen också - och sen är det SEMESTER!!!!

I hela sex veckor faktiskt, och det ska bli så outsägligt skönt.

Jag har inte mycket planerat, första veckan kommer en kär vän och hälsar på - det ska bli enormt trevligt eftersom vi inte setts på några år och eentligen inte kommunicerat jättemycket heller eftersom jag så väldigt starkt ogillar att prata i telefon och hen har problem med värk i händer och fingrar vilket starkt försvårar kommunikation i skrift....men vi lyckas ändå finnas där för varandra ändå på något sätt   

Nån vecka efter det är det dags för altanbygge hos sonen, då kommer T och det ska tokjobbas. Svärdottern arbetar tydligen så jag har lovat att vara barnvakt, och med tanke på hur (hittills) lätthanterliga både barnbarnet och bonussyskonet varit så tror jag att det kan bli precis hur trevligt som helst.

Sen vet jag inte. Vila står som alltid högt på agendan, och att utflykta lite lagom.....ska "bara" hitta folk som kan/vill/orkar utflykta med mig, för jag har så sörens svårt att komma iväg på egen hand   

Jag har ju sedan sent i september innehaft ett uppdrag som jag inte egentligen är anställd för, och som jag definitivt inte har haft ekonomisk ersätttning för. Jag hamnade där "så länge" eftersom jag hade tidigare erfarenhet av arbetsuppgiften och när tiden gick så blev jag liksom kvar - jag förutsatte att det innebar att min ledning ansåg att jag gjorde ett bra jobb och var "rätt person på rätt plats" trots att det inte var mitt ursprungliga uppdrag. Jag förväntade mig att min beredvillighet att ställa upp, vara flexibel och villiga att utbilda mig skulle visa sig i mitt lönekuvert - men som ni vet gjorde det ju inte det.

Så frampå våren när ledningen inte lyckades hitta adekvata sökande till det här uppdraget började min kollega bli lite smått desperat och genom hen fick jag till slut frågan om jag var intresserad av uppdraget även till hösten. Eftersom min löne"ökning" tydligen visade vad min ledning kan och vet om mitt jobb inleddes förhandlingar kring hur jag isåfall skulle kompenseras för uppdraget och efter en hel massa löjliga turer som handlat knappt ens om hundralappar utan om småpengar så fick jag idag till slut (tre dagar innan jag går på sex veckors semester, och med en kollega införstådd med att jag fått uppdraget) svart på vitt på att min ledning inte anser att de behöver avlöna mig för vad som egentligen är en radilkat ökad arbetsbörda - inte tidsmässigt men ansvarsmässigt. 

Intressant nog är det ju ansvarsbiten jag fått skriven på näsan när jag har frågat varför kollegona med samma anställning som jag har så rejält mycket högre lön, men nu ska ingen av dem ha kvar den ansvarsbiten till hösten - men behåller sin höga lön.....mitt minimala tillägg skulle dessutom vara uppdragsbaserat, dvs på det år som jag tjatade mig till att det skulle vara, för båden min och andras trygghet. Nej, här ska det minsann inte jobbas gratis, även om det hade varit trevligt med uppdraget - men "lön efter insats"!

är helgen över   

Nädå, den har inte varit speciellt plågsam, bara lite. Alltid det där med "vad ska jag göra/vara/med vem" som uppstår för sådan som mig, som inte lyckats skapa varaktiga vare sig relationer eller traditioner. Så jag "firade" midsommar ensam hemma - på gott och ont. Det har varit så himla mycket på sista tiden att jag är konstant trött så att ha en dag hemma i soffan var faktiskt inte alls så dumt. Misommardagen tillbringade jag med en av de där vännerna som jag varit så irriterad på för att hen aldrig hör av sig, och vi hade ett bra snack om hur det har varit, och hur vi vill ha det i framtiden.

Igår köpte jag mig också en ny mobil, jag har väl tydligen lyckats radera nån väsentlig fil på min gamla så den har knäppat sig ett tag - så jag kollade runt efter en så billig som möjligt, jag har ju inte så stora behov. Hittade en som fanns till samma låga (799:-) pris i två olika butiker, tänkte åka till den ena men kom på att de hade stängt, så jag åkte till den andra och när personalen efter många om och men "den är ju ingen storsäljare direkt" hittade den så visade det sig att den var nedsatt till 499:- !!!

Så nu är det "bara" resten kvar, dvs att försöka få över alla viktigheter från den gamla mobilen till den nya. Jag har lyckats med att flytta över alla bilder, och alla kontakter till SD-kortet och jag har fattat att mina messengerkonvos finns kva på messenger men det finns en del sms som jag skulle vilja spara, jag spelar ett spel som jag helst inte vill börja om från noll på och jag lyckas inte connecta till min FB trots att jag gör EXAKT som jag ska och det finns kalenderhändelser som jag gärna hade velat få med mig till den nya mobilen....kanske egentligen inga svåra saker (tror jag, jag VET ju verkligen inte) men det är en sådan där sak som jag känner att jag inte HAR TÅLAMOD   att hålla på att pilla med längre. Märkligt, för det är en sån sak som jag skulle ha älskat att ta tag i för några år sedan...men jag antar att det finns saker som förändras.

På samma sätt finns det tydligen saker som inte förändras - när jag fyllde mina jämna i våras fick jag en numerologisk tolkning av en kollega trots att hon vet att jag "inte tror på sånt" (sagt med glimten i ögat, då hon är väldigt andlig och jag är väldigt kristen och vi har vääääligt mycket gemensamma tankar och funderingar) och visst läste jag den när jag fick den, med ett litet (o)roat leeende, och sedan lade jag undan den i en låda i tanke att läsa den noggrannare längre fram.

Det har jag gjort nu och det var väldigt mycket som jag kände igen, höll med om och tja.....mycket av det som stod där vet jag om - frågan är nu "bara" vad jag ska göra med en sådan vetskap? För som med så mycket annat i livet är det inte att komma till vetskap/insikt som är det svåra - utan att gå vidare därifrån och bearbeta de insikter som en har fått. Nåväl, det kanske är det som ska vara min uppgift under semestern?