Cattens liv och leverne

berätta för er, go'vänner.....

Jag kan berätta att när man (läs: jag) under större delen av sitt liv varit innehavare av en ytterst modest C-kupa, och sedan går ner i runda slängar 40 kilo....ja då kandiderar man (läs: jag) inte precis till titeln "bystdrottning".

Med risk för att vara alltför intim kan jag berätta att det där som finns i brösthöjd på mig numera främst består av tyg och vaddering, innehållet understiger utanverket om man så säger. Varför skriver jag då om detta i min blogg?

Jo, för att det har givit mig anledning att fundera över hur jag ser på mig själv, vad "kvinnlighet" innebär och i förlängningen kan jag också reflektera kring ett fenomen som jag hittils alltid förkastat, nämligen så kallade "skönhetsoperationer" eller plastikkirurgi om du hellre vill det.

Förmodligen är det med det som med så många andra saker: det är lätt att ha en åsikt även om man egentligen inte är berörd själv. Jag har tillhört dem so haft full förståelse för att kvinnor som fått bröstcancer och tvingats operera bort sitt ena, eller båda, bröst gärna vill ha en "rekonstruktion". Jag har haft lika full förståelse för dem som haft en stor och tung byst som orsakat dem ryggproblem. Men aldrig någonsin har jag lyckats uppamma (!) någon förståelse för dem som vill ha en större eller "snyggare" byst. Selektivt av mig måhända - men jag har liksom aldrig förstått problemet med det?

Det gör jag nu.

För inte ens med den mest välvadderade eller superlyftande bh lyckas jag få till nåt som jag kan känna mig nöjd med. Utan bh ska vi inte ens bara prata om...*ryser*. Och för att vara helt ärlig så gör det mig fullständigt förvirrad - för jag har ju aldrig tidigare upplevt att min "kvinnlighet" sitter i det som finns i bh:n? Tvärtom har jag blivit j*vligt irriterad när folks (läs: mäns) ögon halkat nedåt när vi samtalat. Jag har aldrig ägt en bh med bjäfs och tingeltangel, jag har använt fådda (men inte särsklit uppskattade) bh:ar med byglar och skenor men aldrig riktigt fattat vitsen.

Idag funderar jag på att ringa Jean-Paul Gaultier och fråga om han har ett till ex av bh:n som Madonna använde i videon till "Vogue" som han kan skicka till mig..... :(

Allvarligt talat - kan jag få skylla bristen av blogginlägg på att min hjärna varit frusen?

Jodå, pannan var totalkaputt - dess egen vattentank hade spruckit rakt av. Så illa var det inte att behöva ringa till värden för rörmokaren hade tydligen förvarnat honom redan när tanken installerades att det inte var säkert att en så gammal panna skulle palla för trycket (!).

Men sen började turerna och de var så många att jag knappt - eventuellt alltså på grund av frusen hjärna - kommer ihåg dem. Men på måndagen var värden, värdens fru, värdens barn, värdens bror och rörmokaren här och tittade. Ängelen var hemma, men ingen av dem bemödade sig om att tala om för henne vad de kommit fram till så när jag skakande av köld ringde till värden för att fråga berättade han att "pannan kommer imorgon, rörmokaren kommer på onsdag".

Bra det tänkte jag och frågade "men tills dess då, vad gör jag då?". Inga tips fick jag, inget elelement fick jag låna men erbjudande om övernattning hos bästa A fick jag :) Onsdagen kom och rörmokaren kom, installationen påbörjades men avslutades strax före tre eftersom elektriken lovat hämta sina barnbarn på dagis? Hmmm...barnbarn är ju livets efterrrätt har jag hört men det smakar banne mig inte marängsviss att bo i ett hus med en inomhustemp på 12 grader. En övernattning till hos bästa A.

Torsdagkväll kommer jag (äntligen och tack och lov) hem till en bostad som håller en dräglig värme. Klang och jubellåda! Tyvärr funkar det inte så bra att elda, så fort det tagit fyr ska jag - enligt instruktionsboken - stänga spjället...men då falnar lågorna och veden bara pyr. = ingen högre värme i hemmet och ingen värme alls i ackumulatortanken :(

Måndag ringer jag åter till rörmokaren och godsint som han är åker han en sväng till mitt hem igen, tänder i pannan och kontrollerar om/vad som är fel. När jag ringer tillbaka framemot eftermiddagen får jag nya tips om hur jag ska elda och han håller med - det ÄR lite småtjurigt. Förmodligen är främsta orsaken till det (håll i er nu) att skorstenen är för KORT för den nya pannan. Hipp hurra liksom, murarkludddar hade jag ju på plats redan INNAN tanken installerades, sannolikheten för att värden vill ta hit dem igen för att höja skorstenen lär vara minimal - iallafall innan sotaren givit ett utlåtande....

Men anyhoo, nu funkar det hjälpligt att elda utan att vi varken blir som inrökta böcklingar eller att elden falnar, någon värme till tanken har jag dock icke ännu lyckats få över trots att jag eldat som en tok - förhoppningsvis lär jag mig så småningom hur jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt.

Åter till inledningen nu, efter en hel skrälldus med svammel. Fast mitt liv består av svammel för tillfället eftersom man från ledningshåll tagit beslut på att vi dels ska få ett nytt schema och dels nedskärningar på antal lärartimmar trots att både elevantalet och behovet av "mantimmar" kvarstår. På det läggs alltså värmebrist och ett och annat annat bekymmer/fundering och VIPS så har man (jag): En frusen hjärna!

Men nu är det åtminstone helg. Den ska jag ägna åt att göra små, men ändock punktinsatser i min närmiljö och utöver det ska det vilas, vilas, vilas!

vissa tankar försvinner faktiskt inte i en grisblink.

Tanken på vattnet som först rann stilla och sedan fortsatte med att droppa ur min (gamla) panna med den nyinstallerade ackumulatortanken försvinner inte så fort. Det var igår eftermiddag jag upptäckte att det var blött på golvet i pannrummet, och dessvärre inte ifrån skvallerröret - inte för att jag eldat så hårt heller iofs - utan från någonstans mitt under pannan :(

Det kändes ju enormt JÄTTEKUL att behöva ringa till hyresvärden och berätta, när jag lyckats övertala honom att installera den där tanken med motiveringen att "pannan är jättebra, den kommer att hålla länge till". Så han kom hit och tittade en sväng, konstaterade (såklart) att han inget kunde göra och åkte hem igen. Idag återkom han, tätt åtföljd av barn och blomma enligt Ängelen som var hemma.

Kan tänka att det var en event utan dess like, i vår pyttelilla by händer ju inte så mycket så naturligtvis ville hon vara med om lite action ;-) Anyhoo så var där med en rörkrökare också och i en vift bestämdes att en ny panna anländer imorgon eftermiddag och att den installeras på onsdag. Återigen är jag glad att jag inte äger mitt lilla hus utan bara hyr!

Efter många om och men, funderingar och telefonsamtal till ovan nämnde rörkrökare beslutades att jag vågade elda "lite försiktigt" om jag samtidigt såg till att fylla på vatten i systemet med jämna mellanrum.... Men okej, det är ju tur att man inte är sådär som alla Facebook"roligheter" verkar gå ut på att framställa kvinnan för tillfället: ett hjälplöst våp!

Så nu eldar jag "försiktigt", vrider på kranen då och då, kontrollerar  huruvida det droppar från pannan (vilket det gör), kollar mätarna och kranar lite till....Men lite värme har vi på elementen, och det är jag glad för, under 15 grader vill jag inte ha det när jag ska gå och sova liksom. Tycker nog att min personliga kamin kunde inställa sig här för att sova med mig inatt - jag har alldeles frostbitna tår och behöver en mage att värma dem på! =)

så oerhört mycket jag skulle vilja blogga om.

Genderproblematik

Relationer

Samhällsföreteelser

Böcker

Den nya kurskatalogen från universitetet

och även en hel del egna funderingar om andra saker än ovanstående.

Men det blir liksom inget av det. Jag kan få en STOR tanke och känna att "det här vill jag verkligen skriva om". Men så går jag inte omedelbums och skriver och sen är tanken borta i en grisblink (det ordet har jag stulat från Selma, för LÄSER bloggar, det gör jag fortfarande!) och så blir det lik förbenat inget blogginlägg den dagen heller.

Man kan ju annars tycka att jag borde ha haft tid för att blogga liksom - jag klämde till med lite komp och några semesterdagar och har jobbat hela tre dagar sedan den 22 december. Så helt utsliten av jobb är jag ju definitivt inte. Jag förmodar att jag istället lider av en viss letargi, fast den vet jag att jag kommer att ryckas ur ganska så omgående när terminen sätter igång igen.

Å då kan jag ju inte låta bli att undra varför det ska vara så, antingen allt eller inget?

imorgon har förmodligen åtminstone det stora flertalet av innevånarna i Landet Brunsås gått in i paltkoma... Idag så här dags misstänker jag att stressnivån är rätt hög hos de allra flesta.

Även här i GulaHuset strax utanför Byhåla händer det saker. Lite i taget har jag kommit på saker att göra trots att själva AFTONEN inte ska firas här. Lite mat till mig på bordet som kommer att digna under en massa animaliska produkter till exempel. Jag litar nämligen inte fullt ut på att min lilla mor "kommer ihåg" att jag inte äter charkprodukter, kanske främst för att hon faktikst inte VILL komma ihåg det?

Alltså har jag -trots påbudet att inte medföra något annat än "ett glatt humör" - stekt mig lite falafel, bakat en grönkålspaj samt svängt ihop en alldeles väldigt vitlökig hoummus. Till det ska jag lägga lite stuvad grönkål samt vanlig kokt brysselkål och jag har en känsla av att jag kommer att gå lika mätt från julbordet som jag brukar göra :)

Så nu kan det få bli jul precis när det vill (och det vill det ju förmodligen sin vana troget imorgon) för maten är lagad, klapparna inslagna, granen klädd, godiset kokat och bästaste specieltomten A har varit här och följt upp sin tradition med att lämna meningslösa och helt underbara julklappar till mig och Ängelen :)

God jul på er folket - jag hoppas att ni får en fridefull helg!

min nätleverantör - helt utan att checka av med mig - bestämde sig för att jag behövde en paus från det där näthängandet jag ägnar mig åt. Närmare bestämt nästan en hel veckas paus. Gissa om jag har varit abstinent!

Datorn, för sin del, verkar inte ha lidit alls under min frånvaro - senaste påhittet av den är nämligen att när jag fäller ut min lista med favoritsidor (bland annat era bloggar) så får muspekaren ett litet frispel och irrar vilset omkring innan den till slut landar på den sida jag faktiskt pekar på.

Jag kanske förmänskligar mina ägodelar en aning när jag tillskriver dem känslor och tankar men i mitt stilla sinne så tänker jag att den kanske rusar omkring så där i ett desperat försök att få mig att resignera och inte börja klicka mig runt....men de här sex nätlösa dagarna har visat mig att jag BEHÖVER era bloggar! :)

Ja, ibland blir jag fortfarande så där obstinat och tre-årstrotsig.

Jag tycker verkligen inte om när folk bestämmer över mitt huvud vad jag ska och inte ska göra, vad jag får och inte får göra, vad jag kan och inte kan göra. Naturligtvis inte när det gäller lagar och allmänna oskrivna sociala regler, jag är ju knappast dum på riktigt (även om jag ibland kan mopsa mig mot de där sociala kodexarna, om jag finner dem fåniga) utan har väl vett som en normal byamänniska har mest....

När någon pekar med hela handen och säger att "Catten ska......." så blir jag sådär blixtetjurig som en småunge. Varför kan inte JAG få vara med och bestämma om sådant som i allra högsta grad berör mig?

Så idag sa jag en del mindre snälla saker, de liksom hoppade ut som irriterade grodor ur mun på mig. Tyvärr sa jag inte dem till den det vederbör och det gör ju faktiskt saken så väldigt mycket sämre - speciellt som jag vet att personen ifråga fick dem vidarebefodrade till sig bara en kort stund efteråt.

Imorgon ska jag be om ursäkt. Inte för VAD jag sa, för jag står fast vid min åsikt, utan för att jag inte sa dem direkt TILL den som borde fått höra det från mig istället för skvallervägen....

Igår gick jag ut hårt, klev upp redan strax efter åtta (JAG! Som anser att det borde skapas en världsreligion kring sovmorgnar!!) , slog på värsta städmusiken:

och drog igång. Som vanligt överskattade jag min energibank nåt alldeles oerhört och efter bara en kort stund (dvs närmare två timmar av vad som skulle ha behövt vara en 12- 14) kom jag fram till följande värdefulla tips:

*Dammsug INTE upp Tops, de orsakar ruggiga stopp i dammsugarröret i kombo med allt tappat hår.

*Se till att människorna som företrätt dig i boendet städar ordentligt bakom spisen INNAN de flyttar. När du själv sedan väntar ett drygt år med att städa blir deras stekflott, glasspinnar, plastpärlor och plåsterlappar en förfärlig kökkenmödding ihop med ditt stekflott, kattmat och hårbollar :(

*Häll bara upp halva muggar med kaffe till dina besökande vänner. När de spiller ut den så stänker det inte lika högt på väggarna som om muggen varit full!

*Ge inte din katt burkmat. Katter slabbar när de äter och intorkad burkmat skulle förmodligen kunna användas med lika gott resultat som välblandat murbruk.

*Duscha enbart hos vänner eller alternativt i en sportanläggning. Basiskt vatten tillsammans med tvål ger en oerhört hal beläggning på både golv och väggar i duschhörnan.

*Ät INTE knäckebröd vid datorn. När du ska dammsuga upp smulorna i tangentbordet kommer du garanterat att suga loss minst en tangent, förmodligen en vokal och vokaler är väldigt användbara!

*Ha en eller ett par goda vänner som framgångsrikt kan locka dig bort från städningen :)

Den sista punkten kom hastigt till när kära grannen/vännen E ringde för att fråga om jag inte möjligtvis behövde åka med henne och de rara barnen in till StoraStaden. Det behövde jag naturligtvis! Min plånbok var dock inte riktigt ensa med mig om detta för när jag kom hem gjorde jag det åtföljd av en bunt julklappar jag inte egentligen var säker på att jag borde ha köpt (eftersom vi redan för ett par år sedan kom överens om att avskaffa dylika), ett par KNÄHÖGA och SKITSNYGGA stövlar (som faktiskt bara inte gick att låta bli att köpa, eftersom jag inte haft höga stövlar sedan jag var en skranglig tonåring) samt lite annat smått och gott plock.

Vid det laget hade det hunnit bli mörkt och att då återgå till städandet/julmeckandet kändes inte alls angeläget och därför blev jag inte alls sorgsen när rara underbara A ringde och ville hämta mig för en fika. Fikade gjorde vi, och babblade och sen började "Så mycket bättre" och då hamnade det plötsligt lite godis, glögg och snacks på soffbordet och hejsanhoppsan så var klockan en bra bit över 22.

Och det förstår ju alla att man inte kan städa så dags på kvällen, jag menar - vad skulle grannarna säga då? Eh...ja visstja, det var en ganska dålig ursäkt med tanke på att jag inte har nån granne på närmare håll än ett par hundra meter...

Anyhoo så fick jag såklart pallra mig upp i svinottan (läs: runt 10-tiden) idag istället och fortsätta - så i skrivande stund (och ni tror väl inte att jag skriver enbart för att underhålla er?) har jag "bara" rengöringen av duschen kvar. I och med att jag även behöver duscha inför kvällens luciafirande i kyrkan sitter jag nu här och klurar på om det går att knåpa ihop nån slags dräkt av mirakeltrasor, ikläda sig den och sedan åla runt längs väggarna i duschhörnan och därmed så att säga "göra två flugor på smällen"?

Ber att få återkomma med rescension!

Happy 3:e advent på er alla....